Ana Vasileva, en kvinnorättsaktivist och medlem av det feministiska kollektivet, Fight Like a Woman, bor och arbetar i Skopje, Makedonien. Hon är en av huvudpersonerna bakom FN: s kvinnors initiativ ”Inte bara den 8 mars”.
Initiativet bygger på bilden av att jämställdhetsfrågor inte endast bör fokuseras på Internationella kvinnodagen, utan är en fråga som ska belysas varje dag. Tillsammans med andra feministiska aktivister statade Vasileva nyligen en ny rörelse i Makedonien mot sexuella trakasserier, under hashtag #СегаКажувам (#ISpeakUpNow), inspirerad av de globala #MeToo och #TimesUp kampanjerna.
I en intervju med UN Women berättade Vasileva om hennes resa som feministisk aktivist:
2013 blev jag känd (eller ska jag säga ökända) när jag publicerade ett blogginlägg om våldtäktskulturen i Makedonien. Mitt inlägg inspirerades av en trendande hashtag på twitter #TheyCalledHer (#ЈаВикале) som var fylld med sexism och kvinnofientlighet, med en s.k. humoristisk touch. Efter att jag skrev blogginlägget blev jag ett mål för onödiga hot. De skapade till och med en hashtag med mitt namn för att förolämpa mig. Detta hindrade mig inte från att fortsätta att tala om våld mot kvinnor, våldtäktskulturen och hur detta reflekteras över kvinnor och samhället… Hur våldskulturen tränger igenom i vår popkultur, media och i vårt skrivande.
Jag fortsatte min aktivism, baserad på min tro på kvinnlig solidaritet och feministisk utövning. Som en del av det feministiska kollektivet, Fight Like a Woman vidtog vi åtgärder för att belysa ojämlikhet mellan könen i urbana områden och online. Vi döpte om gatunamn till kvinnonamn, placerade feministböcker i händerna på statyer, uppmärksammade kvinnor som kämpade för antifascism under andra världskriget och organiserade gatuuppträdande som visade det osynliga och obetalda arbetskraften som kvinnorna utförde. Sedan kom #MeToo och #TimesUp. I Makedonien möttes kampanjerna med mycket motstånd, och rörelsen fördömdes som ett ”hat mot män och sexualitet”.
I ljuset av vårt lands sammanhang, tillsammans med sex andra feminister, kom vi fram med vår egen hashtag-# СегаКажувам (#ISpeakUpNow) – och startade en kampanj mot sexuella trakasserier och våld mot kvinnor den 16 januari. Tanken var att dela några av våra personliga berättelser eller historier från våra vänner om sexuella trakasserier på sociala medier i 100 ord, främst med fokus på missbruk från en person med maktposition. Hashtagen spred sig som en löpeld, och i slutet av dagen hade många fler kvinnor gått ihop.
Det uppmärksammades också av media i regionen eftersom det var den första kampanjen i sitt slag på Balkan. Kampanjen visade den enorma omfattningen och förekomsten av sexuella trakasserier samt avslöjade också de subtila sätten på vilket detta beteende normaliseras och internaliseras. Vid slutet av nästa dag hade arbets- och socialministeriet, utbildningsministeriet och inrikesdepartementet tillsammans med statsministern utfärdat officiellt stöd till vår kampanj.
Vår rörelse mötte också kritik. Mer specifikt kritiserade vissa människor oss för att inte avslöja namnen på brottslingarna. Men vårt mål handlar inte om att bestraffa några individer, utan att få verklig förändring i människors attityder och systemet så att det inte längre finns någon social tolerans mot detta våld. Detta är bara början. Det finns en fortsatt lång väg att gå innan vi uppnår jämställdhet i regionen och globalt, men vi tar snacket – en dag i taget.